Tänker fortfarande på Lillis, varje vaken sekund, med tårar i ögonen.
Och så fort jag börjar läsa om Regnbågens bro, så kommer tårarna forsande. Tyckte den dikten (eller vad man nu ska säga), var såå fin. Alldeles för fin.

Kan se framför mig hur Lillis skuttar fram där över gröna ängar, tillsammans med andra katter. Han ser så lycklig ut. Precis som han såg ut när han sprang fram och tillbaka här ute.
Men varför kunde han inte få fortsätta springa här hos oss, och vara lycklig?
Jag skulle verkligen göra vad som helst för att få honom tillbaka. Hans liv blev alldeles för kort. Han satte stora spår i mitt hjärta.

Kom tillbaka!

Publicerat den: 2008-06-28 kl 11:20:37 | Kommentera här! 1 st